Life and Death
Ibland så funderar jag över livet, filosiferar, folk pratar om att man ska ta vara på varje minut varenda sekund och att man ska uppskatta det man har, men hur ska man riktigt uppskatta något om man inte vet hur de känns att förlora de? eller de där kom inte ut rätt... utan de låter lite bättre om man skriver hur vet man vad man ska uppskatta om man alltid haft något ? alltid levt på ett sätt? t.ex. en uteliggare som får en chans att bygga upp ett fattigt liv skulle göra de och uppskatta de, då han en gång vetat hur det har varit, en fattig människa som alltid har varit fattig är inte nöjd utan drömmer hela tiden om att bli rikare, bli berömd, även om personen i frågan har de bättre än en stor del andra människor, vem väljer vart gränsen mellan fattig och rik är ? vem bestämmer vad fattigdom och rikedom är ?
De beoror väl på från person till person.. men dit jag vill komma med det här är att det är inte tillräckligt många som uppskattar det dem har och de är alldeles för få som verkligen uppskattar det.
Jag är verkligen inte någon som alltid uppskattar det jag har, jag kan betee mej envist och bortskämt, men jag lär mig att upskatta saker med hjälp av människor omkring mig som påminner mig om vad som är värdefullt, och de är jag glad för, har du någon som påminner dig? hursomhelst..
Med funderingar över livet så så kommer även funderingar över döden och då går alltid mina tankar till våran älskade Tommy. Även om Jag inte pratar om han betyder det inte att jag har glömt honom på något sätt, utan tvärtom jag har lärt mig att hantera att han är borta även om de är tungt ibland och jag tänker på honom varje dag så uppskattar jag tiden som jag fått med honom samtidigt som jag förbannar tiden som jag inte fick med honom.
För mig var han en väldigt speciell människa och han har betytt och betyder väldigt mycket för mig. Därför ska jag lägga upp en länk till en video om honom, för alla er som hört mig prata om honom men aldrig träffat honom, så ni får ett aniskte bakom personen som lärt mig mycket om hur livet fungerar.
skulle kunna sitta och skriva hela natten om våra minnen, men de är något som jag behåller för mig själv.
Nu ska jag se på slumdog millionare sen sova !
